Tänk så skönt att kunna konstatera att vi är älskade av Gud, accepterade och behövda trots att vi lång ifrån alla gånger uppfyller ”kraven”. Vem bestämmer vad som är kraven? Är det Gud? Är det församlingen? Är det samhället? Dina föräldrar, dina barn, dina vänner? Är det du själv?
Vi skulle kunna ställa upp hur mycket förväntningar och hur mycket hinder som helst för att kunna känna att vi inte duger. Men vi kan också göra precis tvärtom. Du är helt okej! Du duger, jag duger! Vi är t o m bra! Vad sägs om det? Jag tror att det sämsta man kan göra är att jämföra sig med andra. För det finns alltid de som är bättre, mer talangfulla, snyggare, mer lyckade, rikare osv.
Du är du och du har fått gåvor och personlighet som du kan vara stolt över och som du kan vårda och utveckla. Var tacksam för det du har. Jag märker att när jag skriver detta så talar jag till mig själv hela tiden. Jag har så lätt att trilla in i att snegla på hur framgångsrika andra är i det mesta. Och hur lätt jag väger i mina egna ögon i jämförelse. Dags att rycka upp sig och göra upp med min Jante som sitter på min axel och påpekar mina tillkortakommanden i tid och otid. Dags att sträcka på sig och ändå i ödmjukhet vara tacksam och stolt för den jag är och det jag gör. I annat fall säger jag ju att Gud inte gjorde mig så bra. Han misslyckades. Hur låter det?
Ingen blir ju glad över någon som ikläder sig offerkoftan och bara ömkar sig över den loser man är. Nu sträcker vi på oss och gläder oss åt att vi är så älskade av den som skapat oss till just den du är och den jag är.
När man känner sig vingklippt och inte kan flyga, ja då får man väl sjunga eller göra något annat i stället.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Psalm 139:14 Svenska folkbibeln
Ha det gott i värmen!
Maggan Åberg
Comments