När jag skriver detta är det nationaldagen i morgon. Vi svenskar är väl inte världsberömda för att fira den dagen i så stor utsträckning som vissa andra länder. Det har jag inga som helst åsikter om ifall det är bra eller dåligt. Men i vår församling är det ju en god vana , att ha en gudstjänst med inriktning bön för Sverige. Aldrig har det väl behövs så mycket som nu.
Nu har jag tydligen behov av att stämma in i gnällkören om hur mycket som är galet, snett, otryggt, ledsamt osv. i vårt samhälle. Vi har ju alltid val att förhålla oss till saker och ting. Man skulle kunna köra huvudet i sanden och inte alls lyssna på nyheter eller ta del av media på något sätt. Då skulle man kanske vara en något lyckligare, mer ovetande människa. En mig närstående person har den filosofin, och det är inte han jag delar hus med. Eller så skulle man kunna göra som vår tyske gäst just nu, som vi har i vår stuga som vi hyr ut. Vid första kontakten och i stort sett varje gång vi visar oss håller han en föreläsning om hur illa det är ställt med i stort sett allt, inte minst regeringens hantering av corona (och då är det den tyska regeringen han menar). Han planterar också ett antal konspirationsteorier i olika frågor. Hu, jag får en riktigt olustig känsla av att lyssna på honom. Tur att han och hans familj bara är här några dagar till.
Att hamna i ena eller andra diket är nog inte särskilt nyttigt. Men jag vet att det fortfarande finns så många saker att glädjas över. Det vore ledsamt om allt bara vore svart. Så är det ju inte. Det finns mycket godhet, mycket fin gemenskap, otroligt mycket underbart i naturen att glädjas åt. En god Gud som inte alls har lämnat oss i sticket. Möjlighet att lite smått få chansen att ses rent fysiskt igen. Så lika bra att hålla modet uppe, inte blunda för alla otrevligheter, men inte heller drunkna i dem.
Alltså helt enkelt vara lite extra svenskt lagom på nationaldagen.
Ha en underbar försommar i solen eller i skuggan, vilket som passar bäst.
Kram Maggan