Ord, ord, ord!
Aldrig har vi väl hört så många som har sagt så mycket, tyckt så mycket och uttalat sig så enormt mycket, som under pandemiåret.
Alla, och då menar jag alla som över huvud taget har en röst, tycks ha varit tvungna att uttala sig och trösta, ge råd och uppmaningar eller förmaningar. Eller haft åsikter om de som haft åsikter. Alltifrån ”vanliga” förnumstiga människor till kungen, statsministern, epidemiologer, sjuksköterskor, läkare, forskare, gamlingar, hotellägare, ambulanspersonal, busschaufförer…… Listan skulle kunnas göras mycket längre.
Därför finns det inget att tillägga. Inget som inte redan sagts och som skulle göra skillnad.
Så därför skriver jag inget mer förrän det kan skrivas något som inte har med ”detta ovanliga år” att göra. Hur många gånger har de orden sagts i media? Detta ovanliga år.
Det nya året som ännu ligger ganska blankt framför oss har jag bara en enda vettig sak att skriva, önska och be:
Herren välsignar oss och bevarar oss. Herren låter sitt ansikte lysa över oss och är oss nådig. Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin frid. I Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
Kram till er alla
Maggan