Det är i stort sett omöjligt att inte fascineras av vad hösten har att erbjuda i form av färger, frukter och den höga klara luften mm.
Jag kan fundera och testa och förkasta mycket länge när jag ska skapa något med mina tyger. Det tyget passar med det fodret, eller det tyget med det blixtlåset. Vilken nyans av tråd blir bäst, den ljusare eller den mörkare, nej den går för mycket åt grönt. Det blir inte bra. Så där kan jag hålla på.
Då kan man ju bara tänka vilken tankeverksamhet det måste ligga bakom den underbart skapade naturen. Vilka färger, vilka fulländade former, vilken myckenhet av allt som kanske bara varar en kort minut. Såsom himlen dessa magiska morgnar och kvällar nu på hösten. Det brinner av orange, guld och rosa. Jag vägrar att tro att allt detta sköna skulle vara en slump. Det måste finnas en fullkomlig skapare bakom detta mästerverk.
Häromdagen när vi var ute och åkte och solen sken sådär trolskt på träden så att de såg ut som om de lyste sa Gösta att det ser ut som en tavla. Jag tänkte en stund. Jo sådär säger man. Men sen började jag filosofera om att det egentligen är tavlan som ju försöker efterlikna naturen och att naturen och dess skönhet är ju det som är originalet. Inget går upp mot det hur skicklig än konstnären är. Och betänk så mycket av allt det vackra som ingen alls kommer att se. Jag har tänkt på det många gånger när jag varit ute och plockat svamp i mina skogar där i stort sett bara jag går. Jag kan stanna i beundran framför en röd och vit flugsvamp som ju är så vacker att man skulle vilja ta hem den och bara ha den för sin skönhets skull.
I Psaltaren i bibeln finns många ord om Guds storhet. Jag väljer att citera ett från Psalm 106 vers 1-2.
”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Vem kan beskriva Herrens storverk, vem kan prisa allt han har gjort?”
Ja visst känner man att orden blir en aning futtiga när man ska beskriva hur storslagen Gud och naturen är. Vem kan verkligen beskriva Herrens storverk?
Ha en underbar Alla Helgonahögtid!
Kram Maggan