Tomatfröna ligger i jorden. Och jag tvivlar inte ett ögonblick på att det ska komma upp små tomatplantor. Precis som att jag också hoppas att det så småningom ska komma tomater på de stora fina plantorna längre fram. Om jag inte hade hoppats och trott på allt detta, så hade jag naturligtvis inte gjort mig besväret att så, vattna, ge näring, se till att det får lagom med ljus och bra temperatur, plantera om ett antal gånger i större och större krukor mm.
Aposteln Paulus skriver; i hoppet är vi räddade, ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp. Vem hoppas det man redan ser?
I mina krukor ser jag svart jord. Jag ser inte några plantor. Jag hoppas och tror. Jag hoppas och tror också att det som Paulus skrev om att det inte blir någon fällande dom för dem som tillhör Kristus, är sant.
Snart är det jungfru Marie Bebådelsedag då vi får påminnas om att Gud planterade ett liv i Maria, nämligen Jesus frälsaren. Hon fick ju ett för henne ganska chockartat besked från ängeln som besökte henne. Men hon accepterade det med orden; jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.
Hon visste inte om vad som skulle komma att hända. Hon kunde bara tro och acceptera.
Ängelns budskap och Marias ”ja” till detta, fick en helt omvälvande betydelse för oss. Så låt oss säga ja till Guds budskap idag så vi får skörda frukterna av det nu och framöver.
Med önskan om en underbar vårfrudag!
Unna dig minst en våffla.
Kram Maggan