"Känns bördan tung du bär, hjälp en vän i nöd.
Är du missnöjd med ditt liv, bryt åt någon bröd.
Har du kanske svårt att tro, glöm dig själv en tid.
Gör en annans nöd till din och du finner frid.
Endast den ska bliva rik som har lärt sig ge,
ty att giva är att få stor välsignelse"
Några sångstrofer skrivna av Olle Widestrand. Sjöngs av oss ungdomar för jättemånga år sen. Av någon outgrundlig anledning har dessa rader dykt upp hos mig några gånger den senaste tiden. Hur är egentligen hjärnan funtad, att komma ihåg en sång man sjöng i sin ungdom, men helt omöjligt att minnas det man nyss hörde på radio eller såg på TV.
Men det var ju inte hjärnans funktion jag närmast har tänkt på inför dessa tankar.
Nej! Men de orden som sägs i sången är så sanna upplever jag. Det kan glädja mig så ofantligt att få ringa upp någon, skicka ett kort, eller något annat ganska enkelt. Att få känna att man gör skillnad om så bara för en kort stund. Själv har jag blivit så välsignad av något telefonsamtal, någon som t ex säger jag ber för dig eller jag tänker på dig och saknar dig. Att få lyssna till en underbar sång som berör även om det är via dator eller liknande.
Det behövs verkligen inga stora svulstiga ord, jättepresenter, stora konserter eller liknande. Det viktigaste är att man gör det man gör av kärlek och med hjärtat. Jag är ingen storslagen talare eller sångare, men jag kan göra andra saker. Fundera på vad du kan göra för att muntra upp och göra så att någon eller några känner sig glada för kortare eller längre stunder. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken för att sprida ljus, värme och glädje idag!
Önskar er alla en underbar första advent!
Kram Maggan